Den hemliga historien
Nu har jag äntligen läst den! Efter att ha blivit tjatad på från höger och vänster om att det här är den mest fantastiska bok som någonsin skrivits så har jag till slut tagit tag i det och läst den. Donna Tartts debutroman Den hemliga historien. Omskriven och hyllad från alla håll och kanter.
Donna Tartt studerade på college i Vermont där hon bland annat blev polare med Bret Easton Ellis. Det var där hon började skriva Den hemliga historien, en bok som det tog åtta år att färdigställa. 1992 kom den ut på engelska och året efter på svenska. Boken blev kultförklarad och det startades flera olika Donna Tartt-sällskap.
Den hemliga historien handlar om ett gäng speciellt utvalda elever på ett college på amerikanska östkusten. De sex eleverna undervisas enskilt av en speciell lärare och de är alla oerhört högpresterande och snuskigt rika. Alla utom Richard Papen, som kommer från en ordinär familj på västkusten och som nästlat sig in i gruppen genom sina exeptionella kunskaper i grekiska.
Bland eleverna finns Henry som skriver dagbok på latin, tvillingarna Camilla och Charles, homosexuella Francis och den burdusa och fjäskiga Bunny.
Vissa böcker önskar man att man läst för 10-15 år sedan och det här är en sådan bok. Gänget ägnar sig och dionysiska fester, rablar grekiska fraser och dricker oändligt mycket whisky. På något sätt appellerar det inte till mig idag men om jag läst boken för femton år sedan är jag säker på att det hade gjort det och att boken fått en enormt inflytande för mig. Jag var till exempel själv helt inne i antiken då och hade älskat alla kulturella referenser. Just nu har jag dock bara svårt att identifiera mig med karaktärerna. Men boken är trots det utsökt skriven.
Boken berättas genom Richard Papen och Donna Tartt har valt att göra honom till en betraktare som egentligen inte deltar i handlingen utan står utanför och hänger med. Det är de andra som utför ritualer, analyserar och för handlingen framåt. Bokens språk är otroligt flytande och målande och gör det till en njutning att läsa. Metaforerna staplas och gör det inte lättläst. Man måste läsa varje rad för att inte missa en del fantastiska meningar. Naturligtvis anteckande jag ju inte en del, fast jag borde ha gjort det.
Nåväl, är du 20 och sugen på att uppslukas i något bra, läs boken!
Läs om boken på bok.nu
posted by Petra at 14:43
6 Comments:
Har också precis läst boken. Tyckte verkligen om den trots att jag kan känna att vissa saker försvårade det för mig, som att de verkar supa kontant och sällan tar något ansvar. Visst kan man förstå att de går ner sig ju längre dramat utvecklar sig.
Tycker verkligen språket var härligt att ta sig igenom och många tankar kommer upp kring hur de psykologisk hanterar/icke hanterar, påverkas osv av händelserna.
Då ska du läsa Den lilla vännen av samma författare. Jag tycker nästan den är ännu bättre!
Klara: Supandet reagerade jag okcså på men det hade jag inte gjort för femton år sen:) Då hade jag tyckt att de var coola.
Ö-helena: Ja! Den står i bokhyllan hemma. Funderar på det:)
Har läst "Den lilla vännen" för länge sedan då jag troligen var för ung för den. Kom kanske hundra sidor in i "Den hemliga historien" tills jag helt enkelt inte kände mig sugen just då... men sa nog börja om någongång igen, jag är ju inte mycket äldre än 20 ;)
Jag har också läst Den hemliga historien och tyckte den var obehaglig men mycket bra och välskriven. The little friend står i bokhyllan -- tack för påminnelsen! Är det sant att hon tog tio år på sig för varje bok?
magix: Läs den! Jag tror det är värt det ändå. Den är lite seg i början.
bokmania: Vad kul att du tyckte Den lille vännen var ännu bättre. Jag ska absolut läsa den.
görel: Det verkr inte bättre. Men med såna succér har man ju råd att ta så lång tid på sig.
Skicka en kommentar
<< Home