Stormen

Jaha, vem kom på att vi skulle läsa den här tråkiga pjäsen?
Har försökt plöja Shakespeares Stormen och visst är språket fantastiskt men den är faktiskt inte så jäkla kul.

Jag älskar En midsommarnattsdröm, Hamlet, Romeo och Julia och Mycket väsen för ingenting men det här kunde jag vara utan.

Trollkarlen Prospero och hans dotter Miranda har blivit landsförvisad från Milano av Prosperos egen bror Antonio. De sitter på en ö ute i havet och där har Prospero övat på trollkonster under flera år. När de får höra att Antonio är på väg till ön med sitt skepp så startar Prospero en stor storm för att hämnas på brorsan.

När de slutligen kommer fram till ön börjar rörigheterna. Förutom brorsan Antonio är kung Alonzo från Neapel och dennes son Ferdinand med på båten. Dessutom en annan bror som heter Sebastian, en rådsherre som heter Gonzalo, en slav som heter Caliban, en gycklare som heter Trinculu och en hovmästare som heter Stefano och som om inte det var nog dyker en ande upp, Ariel, stup i kvarten.

Nej, det här var inte min pjäs alls. Jag vet inte om jag skyller på mycket på jobbet, stress, vårtrötthet eller vad som helst för även om språket stundom är fantastiskt och maktspelet är häftigt så orkade jag inte koncentrera mig på att hänga med ordentligt i handlingen.

Nu byter vi inriktning. Nästa pjäs i temaåret blir Mor Courage och hennes barn av Bertold Brecht som ska vara utläst innan sista juli i år.