Scrapbooking
Jag älskar papper, pennor, stämplar, bokmärken, stickers, klistermärken och sånt och det kliar verkligen i fingrarna när jag ser alla fina mönster, färger och former hos Scrappa.
Jag hade jättefina fotoalbum förrut där jag klistrat in reseminnen, skrivit och ritat, kreativt monterat fotografierna, gjort collage och annat. När jag flyttade till Stockholm på prov så ställdes alla kartonger med fotoalbum i ett källarförråd i vilket det blev översvämning! Allt förstört.
Som tur är är jag ingen sentimental typ men det var ändå rätt jobbigt att inse att i princip inga fotografier gick att rädda. Pappret var uppblött, det luktade skunk, färgerna i bilderna hade flytit ut till en rörig massa. Det var bara att hiva allting i sopnedkastet. Att restaurera hade kostat för mycket.
Jag har nu inga bilder från när jag var barn, konfirmationen, skolresor, ridläger, kompisar, hästar! Fick av farmor hennes kopior av mig som nyfödd och som några månader gammal. Det är det enda jag har nu. Efter det orkade jag aldrig börja om. Nu förvaras alla foton tagna efter 1993 i en låda huller om buller och från de senaste fyra åren finns allting digitalt och inte på papperskopior.
Hemsidan och bloggen fungerar som mina nya scrapböcker men det kliar som sagt i fingrarna att göra något på riktigt igen. Funderar på att ta en tur till Scrappa på Tomtebogatan när lönen kommer.
Och ett tips till! Ställ inte kartonger med fotoalbum, dagböcker eller annat du är rädd om längst ner i källarförrådet. Försök få upp det på någon hylla. Alla mina gamla kastruller och stekpannor klarade sig nämligen helt torrskodda.
(Scrappatipset hittade jag hos En textmissbrukares bekännelser)
Jag hade jättefina fotoalbum förrut där jag klistrat in reseminnen, skrivit och ritat, kreativt monterat fotografierna, gjort collage och annat. När jag flyttade till Stockholm på prov så ställdes alla kartonger med fotoalbum i ett källarförråd i vilket det blev översvämning! Allt förstört.
Som tur är är jag ingen sentimental typ men det var ändå rätt jobbigt att inse att i princip inga fotografier gick att rädda. Pappret var uppblött, det luktade skunk, färgerna i bilderna hade flytit ut till en rörig massa. Det var bara att hiva allting i sopnedkastet. Att restaurera hade kostat för mycket.
Jag har nu inga bilder från när jag var barn, konfirmationen, skolresor, ridläger, kompisar, hästar! Fick av farmor hennes kopior av mig som nyfödd och som några månader gammal. Det är det enda jag har nu. Efter det orkade jag aldrig börja om. Nu förvaras alla foton tagna efter 1993 i en låda huller om buller och från de senaste fyra åren finns allting digitalt och inte på papperskopior.
Hemsidan och bloggen fungerar som mina nya scrapböcker men det kliar som sagt i fingrarna att göra något på riktigt igen. Funderar på att ta en tur till Scrappa på Tomtebogatan när lönen kommer.
Och ett tips till! Ställ inte kartonger med fotoalbum, dagböcker eller annat du är rädd om längst ner i källarförrådet. Försök få upp det på någon hylla. Alla mina gamla kastruller och stekpannor klarade sig nämligen helt torrskodda.
(Scrappatipset hittade jag hos En textmissbrukares bekännelser)
posted by Petra at 12:01
1 Comments:
Oh shit det visste jag inte, lider ändå med dig. Jag skulle gråta blod om något sådant hände mig. Förvarar alltid allt i bildväg i lägenheten, de får ta den plats det gör. Jag plåtar fortfarande mycket analogt och har det mesta sorterat... bara ehh... två-tre kassar med bilder som inte är det.
Tyvärr har jag inte varit särskilt kreativ utan bara använt gratisalbum från Fortkort till mina. Är också sugen på att göra lite snyggare grejer med det jag har osorterat och framförallt också med alla digitala bilder jag vill göra papperskopior på. För det vill jag.
Ska kolla in Scrappa.
Skicka en kommentar
<< Home