Hur ska litteraturkritik se ut egentligen?

DN Boklördag recenserade skrev om Bokhoras Album igår lördag och det är en dubbel recension text. Å ena sidan tycker man om och hyllar initiativet till denna boktidskrift, å andra sidan sparkar man till på den obefintliga analysen och avsaknaden av historiskt perspektiv.
- Det retar mig ändå att boken görs till en accessoar och läsandet till en livsstil, säger Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet.

Jag blir förvånad över uttalandet och över artikeln. Det osar kulturelitism. Verkligen. Vanligt folk göre sig icke besvär. Bokhororna får representera "folket". och vi borde verkligen stanna hemma i våra bokklubbar och läsa Det bästa ungefär. Inte bemöda oss med att tycka till offentligt. Det ena behöver ju verkligen inte utesluta det andra. Var sak har ju sin plats konstaterade vi ju?

Som tur är balanserar Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan och Ulrika Knutsson, kulturjournalist och ordförande i Publicistklubben, upp det en del. Båda vill se Album som en hyllning till läsandet och kärleken till böcker. Läs hela DNs recension här.

Daniel Åberg säger också det himla bra i sin bloggpost. Utan Bokhorornas framgångar på nätet tror han inte att varken tidskriften Vi Läser eller DNs Boklördag hade existeras. Bokbloggarna på nätet har visat att det finns en marknad för journalistik om litteratur. Jag efterlyste det redan 2005 i den här bloggposten.

Om samma:
DN Bok: Känslorna mot kritiken
Matälskaren: Något om litteraturkritik: Inga kan älska som vi
Daniel Åberg: Böcker kontra litteratur
Evas värld: Läsning som lust
Snoflakes in rain: Läser Vi Läser och får déjà vu