Kicki & Lasse

Här är boken som översvallats av positiva recensioner. DN skriver att den är storartad. SVD att den är lysande. Själv landar jag nånstans mittemellan.

Språket är lysande. Det bara flödar fram med beskrivningar som händer som formfranskor, rostfärgade tandhalsar, väggar målade i antroposofisk lax och treocompig lättnad.

Jag tycker boken börjar riktigt lovande och första halvan går rasande lätt att läsa. Det är gripande och bra men efter ett tag blir det lite för pretentiöst och boken tappar tempo för att ta sig lite mot slutet igen.

Måste bara citera ett av de roligaste styckena i boken:

- Tak tobadoba-disch dottoka dop dop-tap doppopta doppop-ta dap-disch braka braka braka braka.
- Nej, Lasse, det är inte så. Det är tak ta-TA-doba-disch dottoka dop po-dop ta po-podop ta-ta dap-dsich braka braka braka braka.
- Det är det inte alls, Kicki! Det är precis som jag säger: Tak tobadoba-disch dottoka dop dop-tap doppopta doppop-ta dap-disch braka braka braka braka.
- Jag fattar inte att du inte hör hur det är. Lyssna på mig, Lasse! Det är tak ta-TA-doba-disch dottoka dop po-dop ta po-podop ta-ta dap-dsich braka braka braka braka.
- Jag sätter på den så får vi höra.
- Gör det du.

- Okej, hörde du.
- Att jag hade rätt, ja.
- Vafan, Kicki, det hörde du väl att det var som jag sa. Såhär: Tak tobadoba-disch dottoka dop dop-tap doppopta doppop-ta dap-disch braka braka braka braka.
- Hör du jätteilla, Lasse. Kolla, jag tar det långsamt. Taak too baa dooo....