Sträckläsning i Mossviken
Har tillbringat hela dagen i Mossviken. Mossviken i Emma Hambergs bok Mossvikenfruar. Struntat i solen och den gnistrande snön, bara legat i sängen och sträckläst hela boken! Och om du inte har läst boken och tänker göra det så sluta läsa nu för jag kommer avslöja saker som visserligen man kan räkna ut själv alldeles från början.
Den beskrivs som feel-good-bok. Ja, den har ett lyckligt slut men sådär jätte-feel-good var den inte för mig. Den väckte massor av gamla minnen till liv. Minnen från hur det var att vara nybliven singel i Stockholm med ett långt förhållande i en liten stad bakom sig. De där månaderna, året det tog att skapa sig en ny bekantsskapskrets. Hur häftigt det var att kunna handla frukost mitt i natten på SevenEleven. Hur man umgicks med i princip vem som helst bara för att inte sitta ensam. Hur man inte hade koll på vart man skulle gå, var man skulle bo. Förvåningen över den oskrivna regeln att lägenhet innanför tullarna är ett måste, annars är man en looser. Ångesten över att man måste plocka ögonbrynen, vaxa benen, inte handla kläder på Lindex för att vara någon. Innan man hittade sina egna klubbar och restauranger, och gick på ställen som egentligen var så "inte jag" bara för man skulle känna sig med i gänget. Innan man själv lärde känna stan. Att lära känna Stockholm och inte minst sig själv som nybliven singel. Lära känna nån ny. Kanske upptäcka nya sidor av sig själv. Göra saker man aldrig har gjort förrut. Inse att plockade ögonbryn inte spelar någon roll.
Emma Hamberg är väldigt bra på att beskriva den där förvirrade känslan. Hur det känns att inte riktigt ha hängt med själv, hitta sig själv i den nya situationen man hamnat i och hur man sen aldrig kan gå tillbaka fast trycket finns hemifrån. Hur man måste hitta sig själv igen och våga tro på att det man själv vill är rätt. Det tycker jag boken handlar om och jag tycker det är en av de bästa beskrivningarna jag läst. Resten, det runt omkring, otrohetshistorien, barnet, cirkusen, kirurgen, grannen, det är bara lull-lull runt omrking.
Boken kan annars köpa bara för omslagets skull. Röd sammet med guldbokstäver, inte så stor, inte så tung! Perfekt en lördag i sängen!
Den beskrivs som feel-good-bok. Ja, den har ett lyckligt slut men sådär jätte-feel-good var den inte för mig. Den väckte massor av gamla minnen till liv. Minnen från hur det var att vara nybliven singel i Stockholm med ett långt förhållande i en liten stad bakom sig. De där månaderna, året det tog att skapa sig en ny bekantsskapskrets. Hur häftigt det var att kunna handla frukost mitt i natten på SevenEleven. Hur man umgicks med i princip vem som helst bara för att inte sitta ensam. Hur man inte hade koll på vart man skulle gå, var man skulle bo. Förvåningen över den oskrivna regeln att lägenhet innanför tullarna är ett måste, annars är man en looser. Ångesten över att man måste plocka ögonbrynen, vaxa benen, inte handla kläder på Lindex för att vara någon. Innan man hittade sina egna klubbar och restauranger, och gick på ställen som egentligen var så "inte jag" bara för man skulle känna sig med i gänget. Innan man själv lärde känna stan. Att lära känna Stockholm och inte minst sig själv som nybliven singel. Lära känna nån ny. Kanske upptäcka nya sidor av sig själv. Göra saker man aldrig har gjort förrut. Inse att plockade ögonbryn inte spelar någon roll.
Emma Hamberg är väldigt bra på att beskriva den där förvirrade känslan. Hur det känns att inte riktigt ha hängt med själv, hitta sig själv i den nya situationen man hamnat i och hur man sen aldrig kan gå tillbaka fast trycket finns hemifrån. Hur man måste hitta sig själv igen och våga tro på att det man själv vill är rätt. Det tycker jag boken handlar om och jag tycker det är en av de bästa beskrivningarna jag läst. Resten, det runt omkring, otrohetshistorien, barnet, cirkusen, kirurgen, grannen, det är bara lull-lull runt omrking.
Boken kan annars köpa bara för omslagets skull. Röd sammet med guldbokstäver, inte så stor, inte så tung! Perfekt en lördag i sängen!
3 Comments:
Låter intressant.
Jag vet fortfarande inte vart jag ska gå i den här stan!
Lär man sig någonsin det?
Jag lärde mig i alla fall vart jag INTE ska gå:-)
Jag hittade hit genom att fråga oraklet "google" med "nybliven singel i Stockholm". Då hamnade jag på din blogg, jag tror jag får fråga vidare. *s*
Skicka en kommentar
<< Home