Mymlans boktema

Min intention var faktiskt att hinna delta i Mymlans veckotema förra veckan som var boken, men en Kirunaresa kom emellan och rätt mycket jobb så det inte förrän nu jag har hunnit sätta mig ner och fundera och läsa alla bra blogginlägg som strömmat in om boken med stort B. Läs själva!

För mig då?

Vill gå hem skapade en tioårig lång passion till Jonas Gardell. Jag skrev uppsats om honom, följde hans show med Kim Hedås (100 år sen) drev en sida på internet om honom, läste allt tills han blev jättejättekänd och när jag sett hans show för sjuttioelfte gången (samma skämt från sent 80-tal fortfarande) så orkade jag inte mer och la ner. Men betytt mycket för mig har han gjort.

Euripides Medea har också betytt mycket för mig. Jag har stött på den pjäsen överallt i mitt liv. Jag gjorde mitt första regiassistent jobb åt en regissör till den pjäsen och när jag gick på teaterlinjen som regi-elev så fick jag regissera Medeas Barn av Per Lysander och Suzanne Osten. Båda de arbetena har gjort att jag lärt mig uppskatta texter skrivna på versmått mycket och lärt mig ta det till mig istället för att tänka "fy fan vad jobbigt med konstiga verser på gammaldags språk".

Upptäckandet av hela den filosofiska världen på ett lättillgängligt gav mig Jostein Garder genom Sofies värld. Den fick mig som 19-åring att börja reflektera och tänka mer abstrakt. Boken startade något. Vad kan jag inte riktigt svara på. På samma sätt fick Da vinci-koden av Dan Brown mig att reflektera över att bibeln egentligen kunde se annorlunda ut. Att det fannas annat bakom historierna. Att den var skriven och influerad av människor och samtiden förstod jag ju men det var det här med rosenlinjen och Maria Magdalena som ändå var omvälvande på något sätt. Och jag är inte ens kristen.

Sist men inte minst, Äntligen icke-rökare av Allen Carr har haft ett enormt inflytande på mitt liv so far. Efter 17 års rökning la jag av bara sådär för snart fyra år sen och är fortfarande rökfri.