En middag på Rue de Fleurus
På 27 Rue de Fleurus i Paris levde författarinnan Gertrude Stein på tjugotalet tillsammans med sin älskarinna Alice B Toklas. Där samlades många av dåtidens konstnärer för att inspireras, diskutera och dricka sprit som var förbjudet i USA. Man kan läsa om många tillställningar i bland annat Gertrude Steins bok Allas självbiografi. Det här blev inramningen för den litterära middag som jag och vännen Tove Lind arrangerade i lördags.
Ursprungligen var det tänkt för 12 gäster men fyra stycken hoppade av strax innan så vi fick kasta om lite i planerna. Vi skickade ut inbjudan för ungefär två månader sen. I den tilldelade vi våra vänner färdiga karaktärer ungefär som vi trodde skulle passa dem. Vi hade en ganska jämn blandning av konstnär, flera författare, skådespelare, en flygare och några vau-de-ville-artister som skulle stå för kvällens underhållning. Tyvärr var tre av de avhoppade burleksartister, Josephine Baker, Harry Houdini och Marlene Dietrich. Även Amelia Earhart fick förhinder in i det sista.
Men de sex som kvarstod, förutom jag själv som Gertrude Stein och Tove som Alice B Toklas kom i fantastiska outfits och levererade stämning på topp. De var Pablo Picasso, Greta Garbo, Ernest Hemingway, T.S Eliot, Virginia Woolf och Louis Armstrong. Här är lite bilder:
Rue de Fleures.
Alice B Toklas var känd för sin mustasch och sina gypsy earrings.
Pablo Picasso säger skål.
Ernest Hemingway håller tal och visar upp bössan han sköt antilopen vi tillagade kvällens huvudrätt på, Boeuf Bourguignon.
T.S Elliot och Virginia Woolf.
Ernest skålar.
Ursprungligen var det tänkt för 12 gäster men fyra stycken hoppade av strax innan så vi fick kasta om lite i planerna. Vi skickade ut inbjudan för ungefär två månader sen. I den tilldelade vi våra vänner färdiga karaktärer ungefär som vi trodde skulle passa dem. Vi hade en ganska jämn blandning av konstnär, flera författare, skådespelare, en flygare och några vau-de-ville-artister som skulle stå för kvällens underhållning. Tyvärr var tre av de avhoppade burleksartister, Josephine Baker, Harry Houdini och Marlene Dietrich. Även Amelia Earhart fick förhinder in i det sista.
Men de sex som kvarstod, förutom jag själv som Gertrude Stein och Tove som Alice B Toklas kom i fantastiska outfits och levererade stämning på topp. De var Pablo Picasso, Greta Garbo, Ernest Hemingway, T.S Eliot, Virginia Woolf och Louis Armstrong. Här är lite bilder:
Rue de Fleures.
Alice B Toklas var känd för sin mustasch och sina gypsy earrings.
Pablo Picasso säger skål.
Ernest Hemingway håller tal och visar upp bössan han sköt antilopen vi tillagade kvällens huvudrätt på, Boeuf Bourguignon.
T.S Elliot och Virginia Woolf.
Ernest skålar.
Skygga Greta Garbo gömmer sig bakom stearinljusen.
Manlig kärlek.
T.S Elliot och Virginia Woolf.
T.S Elliot och Virginia Woolf.
...sen åkte absinthen fram.
Både i inbjudan och under kvällen delade vi ut små uppdrag åt gästerna. Uppträdanden, uppläsningar och föredragshållande uppmuntrades. Det var allt från att Louis Armstrong utsåg sig själv till toastmaster och såg till att alla gästerna höll tal till att Picasso fick i uppgift att kroppsmåla någon. Vau-de-ville-gästerna skulle ha uppträtt och Virginia Woolf fick uppgiften att kritisera och komma med råd till de andra författarna och Greta Garbo fick i uppdrag att lära sig ett instrument.
Vi lyckades faktiskt hålla oss i karaktärer under hela middagen som bestod av förrätt, varmrätt och efterätt (choklad fondue - vilken hit). Det blev en bra ton på det hela, inte så jättemycket live-känsla på det där töntiga sättet men efter efterrätten spårade vi ur lite grann. Kanske för att absinthen intagits strax innan efterrätten och kvällen avslutades med dans till 90-tals hits (då vi och gästerna som är födda på 70-talet regerade på dansgolven)!
Vi lyckades faktiskt hålla oss i karaktärer under hela middagen som bestod av förrätt, varmrätt och efterätt (choklad fondue - vilken hit). Det blev en bra ton på det hela, inte så jättemycket live-känsla på det där töntiga sättet men efter efterrätten spårade vi ur lite grann. Kanske för att absinthen intagits strax innan efterrätten och kvällen avslutades med dans till 90-tals hits (då vi och gästerna som är födda på 70-talet regerade på dansgolven)!
Det hela var mycket lyckat och Tove och jag planerar redan nästa event där vi kommer kunna bjuda in många fler gäster och intresserade!
Etiketter: litterär middag
2 Comments:
Låter - och ser ut - som en helt fantastisk middag!!
Har du också läst Kulinarisk njutning med en förlorad generation (Suzanne Rodriguez-Hunter)?
Nej, vi utgick från Alice B Toklas kokbok men den där lät också väldigt intressant!
Skicka en kommentar
<< Home