Brideshead Revisited blir film

Vissa saker går inte att återuppleva igen. Till exempel är tv-serien Brideshead Revisited en sån där sak som inte går att se om utan att bli besviken. En förlorad värld hette den på svenska och sändes redan 1981 på svensk television.

Då var jag på tok för ung men när den repriserades i början av 1990-talet älskade jag den och satt bänkad varje vecka.

Jeremy Irons och Anthony Andrews spelar huvudrollerna i historien som bygger på boken Brideshead Revisited, the Sacred and Profane Memories of Capt. Charles Ryder av författaren Evelyn Waugh. Den handlar om manlig vänskap, religion och livet på Brideshead, slottet som ständigt återkommer serien igenom.

Handlingen är ungefär i korthet: Charles Ryder (Irons) och Sebastian Flyte (Andrews) träffas på universitet. Sebastian är en dandy, en charmig aristokrat som rockar skjortan av den mera präktiga Charles. Varje sommar får Charles komma till Sebastians familj på Brideshead och deras vänskap kantas av homoerotiska undertoner och dekadens.

I mitt minne är tv-serien helt fantastisk. Vacker och underbar på alla sätt och vis och glad i hågen kastade jag mig över dvd'n och blev jätteförvånad. Det var nämligen inte alls som jag mindes det. Det var långsamt och lite segt och tråkigt. Inte alls det här intellektuella och fashinerande vackra och spännande jag mindes. Omodernt. Långsamt. Konstig dramaturgi. Formatet utvecklas visst.

Men. Men. Men. Nu kan vi jubla igen. Kanske kan man få återuppleva känslan igen eftersom Brideshead Revisited ska bli film. Premiär är inte förräns 2008 och Jeremy Irons blev erbjuden rollen som Lord Marchmain, Sebastians pappa och ägare till Brideshead, men han tackade nej. Låt det bli en bra film! Mina förväntningar är skyhöga.

En annan sån där film som gör sig bäst i minnet är Le Grand Bleu. Se inte om den för allt i världen. Den är smörig, fjantig och alla skådespelarna är rätt usla. Men den var vacker och helt fantastisk då. Jag lovar.