Masajer och galna kvinnor

Corinne Hofmann är den galnaste kvinna jag vet. På en solsemester i Kenya träffar hon Lketinga som blir mannen i sitt liv. Han är masajkrigare och från dag ett kan Corinne inte leva utan honom trots att de inte ens kan prata med varandra. Hon ger upp sitt västerländska liv, stannar hos honom i en liten by med hus av koskit och gifter sig och föder hans barn. Till ytan har de inget gemensamt. Och de kan knappast ha det på något annat plan heller eftersom de inte kan kommunicera. Hon är komplett, spritt, språngande galen.

Den vita massajen skriven av Corinne kom år 2000. Några år senare kom uppföljaren Den vita massajens dotter som egentligen inte innehöll något nytt, bara en lång beskrivning av hur hon besteg ett berg i Afrika.

Nu i april kommer Resan tillbaka till den vita massajen. Det kändes som jag visste instiktivt att det var på gång. Precis som Mia Eriksson med Gömda, försöker man få ut så mycket pengar som möjligt på sin story som egentligen är slut för länge sen. Jag kommer alldeles säkert att köpa den. Jag går på sånt kommersiellt dravel. Historien har fängslat mig en gång. Varför chansa? Det kanske fängslar igen!